Sommar och sol

Igår blev Ida 9 månader och vi firade med sol och bad i trädgården. En underbar sommardag som också satte igång en förkylning som legat på lut. Idag är Ida hes och mycket trött, har inte varit vaken långa stunder idag.

Eftersom det nu är sommar så kommer jag inte sitta vid datorn lika mycket som tidigare, jag kommer inte heller sitta med telefonen i solen och blogga. Därför tar jag en paus från bloggandet, vi tar sommarledigt helt enkelt. När vi kommer tillbaka är ovisst. Ni som finns därute har ju följt Idas liv, först 9 månader inne i magen, sedan 9 månader efter. Tack för denna tid, på återseende!

Det går för fort!

Jag hänger inte med längre.
Ida är för snabb för mig.

Ena stunden är hon i sitt rum, andra stunden i gästrummet för att i nästa sekund sitta i hallen vid skorna.
Hon kryper fortare och fortare, ställer sig upp så fort hon får chansen och leka tittut och kurragömma är det bästa som finns.

Hon tränar att promenera med en hand, det går lite för fort för henne själv då. Oftast så håller hon i båda händerna. Det verkar ibland som att hon vill för mycket för fort, hon hinner liksom inte själv med i svängarna.

Det finns två saker som jag tycker är svårt nuförtiden. Det ena är mat. Ibland äter hon vad vi äter, men ibland är det burkmat som gäller. Jag har varit lite lat den senaste månaden och inte gjort en massa burkar, utan får nu stå mitt kast och köpa mat i affären. Det är svårt när man känner sig osäker på hur mycket salt det egentligen är i "vår" mat, men jag försöker tänka som så; -om hon inte äter det varje dag så kanske det inte är någon större fara.

Det andra som är svårt är kläder. Hur mycket ska man ta på dem i förhållande till vädret? Är det soligt och 25 grader, ja hur mycket är då rimligt? Ska man vara i solen eller i skuggan? OM det plötsligt blir blåsigt och kallt, ska man då ha med ett helt ombyte eller bara "överdragskläder"? Usch, det är svårt det där med kläder. Känns som att man vissa dagar överklär dem, och andra dagar har man för lite på.
Nu kommer en kul tid när vi ska åka till badstranden. Ska man köpa UV-dräkt eller inte? Ida har ett UV-tält som skyddar i solen, men i vattnet då? Man kan ju inte alltid bada i t-shirt och byxor, då fryser hon ju ihjäl när det är dags att gå upp och innan man hinner få av allt vått... Nej, jag vet att en del säger; -jamen du hade ju inte så mycket på dig när du var liten, och se hur det gick. Jo, det gick bra, men å andra sidan så rökte man och drack sprit under graviditeterna och brydde sig inte om barnen hade bälte i bilen eller inte.
Tider förändras!

Äh, jag blandar de råd jag fått, tillsammans med mitt egna förnuft så kanske det blir bra ändå.
Snart har D semester, det längtar vi efter nu! Lite kvalitets-familje-tid!

Midsommar

Tårtan blev klar igår, sillen är i kylen, köttet marineras och solen skiner.

Idag är det midsommarafton och vi planerar en dag med vänner. Skjortan är struken till D, men jag velar med klädval till mig själv och till Ida. Klänning? Leggings/tunika? Hm... I-landsbekymmer!

Radion spelar sommarmusik och jag hör vattnet som bevattnar vår häck, ett lugn före stormen. För allt ska packas som ska med, mat, kläder, skötväska, säng och matstol. Vad mycket man ska ha med sig när man har barn. 

Förra året satt jag och drack alkoholfri snaps hemma hos fina M, magen putade ut under klänningen. I år är jag också nykter, i år är jag chaufför. Men det stör mig inte alls, jag tror att det blir lika trevligt ändå.

Tankar

Igår var vi hos tant C, Idas sköterska på BVC.  Vi mätte, vägde, pratade, frågade och kunde till slut konstatera att dottern följer sina kurvor. Hon är tidig i utvecklingen fick jag veta med. Viljan att gå har etablerat sig tidigt här. 

Idag ser vi fram emot simhallen och träffa vänner, både mammas och Idas. Vi har saknat hänget de senaste veckorna då det varit sjukdom, resor och annat som hållit oss isär. Idag hoppas vi att alla kommer. Det blir så mycket roligare då! Ida förbereder sig genom sömn, när hon vaknar (förhoppningsvis vid 10tiden) blir det tidig lunch. Allt för att förhindra sura miner i simhallen.  

Det är viktigt det där med vänner. De vänner Ida fått genom denna föräldrargrupp hoppas jag består. Det vore så kul. Tänk att ha vänner som har funnits där sedan man var nyfödd. Mammor och pappor som lärde känna varandra när magarna växte. 

Det finns vänner som beter sig illa och kommer att bete sig illa under åren. Antingen kan man komma över det eller inte. Det viktiga är att man inte sopar saker under mattan och låter de vara ett halvår för att sedan gräva upp dem igen och tro att man kan prata om det, vem minns det ursprungliga problemet då? 

Om man nu vill sopa saker under mattan, jamen låt då mattan ligga kvar! Eller ta upp den tidigare! 

Jag har gjort slut med vänner genom mina år, jag har tackat för den tid som varit, och varit klarsynt nog att inse att det går inte laga allt som gått sönder. Även klister har sina begränsningar. 

Jag hoppas Ida får den styrkan också. Att kunna resa sig upp och inse att livet måste gå vidare och inte ligga och puttra i groll. 

Det finns så mycket jag vill lära henne om livet. Glädjen i livet, skratten i livet, ilskan i livet, sorgen i livet. Jag vill visa henne så mycket och se henne utvecklas till en stark tjej med skinn på näsan. Tänk om man kunde spola fram tiden till hon är 10, 15, 20... Undrar hur hon kommer vara?

Hm, tiden får utvisa. Jag ler med förväntan. 

Nya äventyr

I fredags blev Ida 8 månader. Det går så sjukt fort nu. Hon klättrar och ställer sig mot allt! Kryper på alla fyra samt går mycket gärna med stöd. 

Vi kämpar på med tandborste två gånger om dagen, ibland blir det bara en gång, men oftast två.

Igår satt vi och tittade på princessbröllopet, Ida fick stora ögon när hästarna kom i bild. 

Idag skruvade vi dit en barnsits på min cykel i förhoppning att testa det framöver. Vi får se hur det går. Nu kan vi i alls fall ge oss ut på äventyr. När vi har bestämt oss för var den ska stå, så köper vi en cykelkärra. Då kan man ha Ida liggandes där med lite packning om man ska till stranden eller ta färjan till Öland.

Hemifrån

Jag är iväg på en lite trip, åkte i tisdags och kommer hem idag, torsdag. Ida har bott hos mormor sedan måndags kväll eftersom D har jobbat och fixat med huset om kvällarna.

Kan inte säga att jag har mått dåligt av att vara utan Ida. Det är tomt, något saknas, men jag vet att hon har det superkul hos mormor. Min mamma skickar bilder titt som tätt. En bild på Ida när hon leker, står, äter, sover, kryper i sandlådan... Ja, jag är uppdaterad. 

Nu inväntar jag lite dagsshopping innan det är dags att ta flyget hem. Måste ju handla nåt till lillfisen, och till mormor som tack. Kanske köper jag nåt till mig själv också... Kanske...

För visst är det så när man får barn. Man lågprioriterar sig själv. Barnet har det allra senaste i klädväg och moderna prylar runt sig, medan man själv går runt i sunkiga mysbyxor och flottigt hår. Man anstränger sig lite när man ska gå ut med vagnen om det inte är tidigt på morgonen eller väldigt sent, för då är det ju ändå ingen som ser dig. Tragiskt men sant!

Separationsfasen

GAAAHHH!

Blir tokig!!!

Eller, inte tokig kanske, men tröttare än vanligt. Ida går igenom separationsfasen som alla barn tydligen går igenom kring 8 månaders ålder. Hon vill inte vara ensam, kan inte leka ensam och vill absolut inte sova. På nätterna drömmer hon mycket, vaknar och skriker hysteriskt.  

Läste på nätet att fasen kräver ömhet och närhet och ju mer av den varan, desto kortare fas. 

Två tänder gör säkert sitt i den där lilla kroppen. Skruttan...

Ingen navelsträng, men ändock sitter vi ihop, lilla Ida och jag. 

Lilla damen ska stå numera, och gärna gå med levande stöd. Hon sträcker sig efter möbler, händer, blomblad, ja i princip allt hon tror att hon kan hålla i sig i. Hon är klart stadigare i skor, ska köpa kavat eller pax i veckan som kommer. 

Nummer två

Glöm vad jag skrev om symtomfri tand...

Nu har tand nummer två ploppat upp och det är grinigare än vanligt. Ida vill inte sova, punkt.
Hon skriker, ålar runt, klättrar, kastar nappar...ja hon gör allt för att inte sova.
Nattningarna tar lite längre tid och har gjort i några dagar, nu på fm. gick det inte ens att lägga henne för morgonvila. Hon kämpade i 2 timmar innan det var dags att ge upp och somna.

Jag har alltid sett min envishet som min styrka och uppskattat den, då jag får saker och ting gjorda. Men Idas envishet (som troligen är ett arv från mig) är hutlös!
Herregud, vilken envis unge! Hon markerade ju redan i magen att hon var bestämd. Jag fick ju inte ligga på vissa sidor, sova före kl 2 på natten osv. Hon stannade ju kvar i magen i två veckor extra, bara för att hon kunde.
Det är visserligen häftigt att hon är en liten person nu, en liten tjej med enorm vilja. En av mina favoriter i sagornas värld är lilla My. En tuff lillgammal tjej som är envis och häftig. Biter ifrån och tycker vad hon vill. Jag hade My som namnförslag till denna lilla tös. Det gick inte igenom, men en liten My, det är hon allt...

Mors dag!

Nu har jag fått fira min första mors dag!
Fick blommor och ett fint paket ifrån D och skruttan!
En god lunch innan jag och D delade på oss för att fira våra egna mödrar. D for till Öland och jag till landet.

Hittade denna på internet, såhär är tanken att det ska firas tydligen... :)




En regnig, men fin dag blev det till slut. Tills Ida skulle sova, eller rättare sagt, vägrade sova...

Plopp!

Plötsligt händer det. Igår såg jag något, idag kände jag något...
Det har sagt plopp utan att jag märkte nåt.
Ingen feber, inte särskilt grinig, magen ok, ja alla symtom missade vi.
Den första tanden kom ändå!

I dagens ösregn har vi ändå lyckats ta oss till centrumet här i byn, för att handla lite. Skrutt pigg och go och glad. Nu sover hon gott i sin säng, med öppet fönster, fågelsång och ett regn som faller utanför. Mycket rogivande.

I morse när vi åt frukost kunde jag inte sluta fascineras av den lilla som satt där. Hur trött hon än är, och hur grinig hon än är, så lyckas hon alltid bli lugn när hon får pilla. Det finns en grej som är särskilt intressant vid matbordet. Hur man än vrider och vänder på den hittar hon alltid rätt och pillar på precis rätt ställe.
Kolla in bilden så förstår ni vad jag menar. Den där "lilla svarta" lyckas hon alltid hitta och komma åt.

Pill pill pill på den svarta pilen...

Ni kvinnor snackar om att föda barn, men.......

Den må vara lång, men ett måste för alla män att se!

Ni mammor därute, ni är bäst!

Tomhet

Det är tomt här hemma. Tyst och tomt... Igår åkte Ida till mormor för att stanna över natten. Hon ska sova över där tillsammans med sin kusin M som lovat att ta hand om henne. Lilla M är 5 år gammal och tar gärna hand om lilla Ida, för som hon säger: "jag är stor nu, jag kan köra barnvagnen".

Det var med blandade känslor jag lämnade bort henne igår. Hon har säkert haft jättekul, och vi fick en hel del gjort i trädgården igår. Men varje gång jag gick in i huset tittade jag in i hennes rum för att se om hon vaknat. Men där var det tomt... När D och jag var ute i trädgården väntade vi båda på att babyvakten skulle börja spraka. Men icke. 

Ringde igår kväll till mamma och enligt henne var allt bra. Jag var aldrig orolig för det egentligen, mamma har 6 barnbarn så det är ju inte första gången hon passar småttingar.

Idag regnar det och jag ska köra ner och hämta skrutt. Blir svårt för oss att göra det vi tänkt i trädgården idag. Tungt att gräva gropar för trappan, svårt att måla järnbitar eller limma steg till trappa och mur. Får se vad vi gör idag då. Undrar vad skrutt vill göra? Troligen sova! Hon är väl utmattad av all havsluft och lek med M. 

Hon kan!

Imorse efter morgonmys och frukost satte jag dottern på golvet för att göra mig en kopp te.

Hörde då suckar och pustar ifrån vardagsrummet och fick se henne resa sig från sittande till stående med hjälp av sitt babygym som stöd. 

Pappa D har nämnt nåt om det, men nu fick jag se det helt själv. Duktig tjej!

Nu är hon 7,5 månad, vad som helst kan hända. Vi har börjat med up&go-blöjor då Ida är mycket mer rörlig och har även börjar pilla på tejpen till de vanliga blöjorna. Vi har provar pampers, värdelösa! De vanliga blöjorna som vi haft sedan länge är kanon och jag tänkte; jamen då fortsätter vi med samma märke. Men tji fick jag, pampers är skit vad det gäller up&go och passformen är katastrofal. Har nu köpt Libero för att testa, hoppas de sitter bättre. 

Blöjor är en hel vetenskap och jag minns att innan jag fick barn var jag så trött på mina vänner som skaffade barn. De skulle prata barnvagnar och blöjor hela tiden. Nu förstod jag deras resonemang. Det är en djungel! Tack gode Gud för mammagruppen som finns som stöd! Vi byter mycket erfarenheter med varandra. 

Nu ska jag återgå till tidning och te, Ida tog precis en morgonsovstund...

Blöjdjungeln...

Välkomna hem!

Igår kom de äntligen hem, mormor och morfar som varit utomlands i en vecka!
Snart ses vi och Ida kräver mormor-mys!

Välkomna hem!

Jord, grus och lera...

Har haft en vecka av non-blog-existing-life då vi gräver dränering på vår framsida. I samband med att dräneringen görs, ska buskar flyttas (Bamse-rhododendron x3) och gångar ska förberedas. Det verkar som att de blir klara idag och att vi sedermera kan börja pyssla med plattläggningen.
Det blir nog bra när det är färdigt...!

Skruttan växer och mår bra. Hon har de senaste 2 veckorna lärt sig klappa händer när man säger "Klappa händer", stolt som en tupp! Hon ler med hela ansiktet och applåderar gärna andra när de gör nåt kul. När vi babysimmade i onsdags, applåderade hon sin fröken när fröken plaskade i vattnet och gjorde stora vågor.

Det som känns konstigt, och som slagit mig nu, är att man inte går till BVC lika ofta. Nu har det ju gått en månad och då brukar man ju gå dit, men det är ju inte förrän om ytterligare en månad som det ska göras. Känns skumt. Inte för att jag tror det behövs, hon äter och går upp i vikt, kläderna blir mindre och mindre, men ändå...känns som att man vill ha koll ändå. Jaja, ska dit i början på juni så då får vi ta en check.

Klädstorlekar är nåt som förbryllar mig när det gäller barn. Ida har haft 74 sedan hon var 4,5-5 månader och nu är vi inne på 80 och till och med 86 i vissa plagg. Märkligt att en 86:a skiljer sig så mycket från en annan 86:a. Det finns liksom ingen generell regel utan man får måtta och mätta kläder mot varandra hela tiden.
Hon är ju så lång och har varit längre i överkropp än ben, vilket hon nu verkar kompensera och benen har kommit ikapp i växandet. Kanske är ett ilands-problem...